Ge mig salt och lite sol, jag gör allt för lite mod.
Det var nästan så att jag hoppade till när jag slog upp ögonen i morse och fick syn på mina ben. Blåmärken all over. Jag tror inte jag har sett så här blåslagen ut sedan Hives i Minneapolis, 2007.
Ett gott tecken, dock. Det tyder på att gårdagen inte innehöll någon meskonsert. Och ja, Anttila var fantastiskt bra. Och stilig! Till kvällen klädd i en rikligt kedjeutsmyckad skinnjacka & hatt. Nästa gång får han gärna titta ut genom luggen en och annan gång också, så att man verkligen ser att det är Kristian som döljer sig där bakom. Detta kan jag dessvärre inte garantera idag.
Undrar f.ö. hur många konserter det ska krävas innan V-dala inser att det är en hyfsat dum idé att låda lådor som går till knäna utgöra skiljelinjen mellan scenen och publiken. Men det är klart, det finns kanske ett visst underhållningsvärde i att se tjugofem packade sillar (varav de understa det är riktigt synd om) ligga över varandra i ett extremt onaturligt läge vid bandmedlemmarnas fötter.
En fin kväll, however. Så även dagen. Solen sken & alla var glada. Hookade upp med en jamaican vid tv4-huset när jag skulle hämta ut mina arbetskläder och hann inte passera första parken mot vår lägenhet innan jag blev befalld att slå mig ner och ta en öl med ett gäng gladlynta studenter som tagit plats i solskenet. Mycket trevligt och solbränd blev jag på köpet.
Väntar gör kneg hela helgen med start- nu!
