ikilledtheartist

10 dagar.

Fortfarande, gör det så ont.

Du kom mig djupt in på skinnet, fattar du inte det?

Och plötsligt började man känna doften av syréner.

Från ingenstans, yet någonstans.

Ligger ute på gården och schteeeker. Eh, mja. Kanske inte på det sättet, och vad gäller det andra så gick solen precis i moln. Svensk sommar. Såsom sig bör. Jag pratar ofta om den amerikanska himlen. Den evigt blå. Inga bönfallna förhoppningar & hårt hållna tummar. Bara en trivial stabilitet. Själv gillar jag plötsliga överraskningar.

På tal om Staterna så får vi snart finbesök därifrån. Av Hans och Ben- mina hjältar. Det kan inte bli annat än fantastiskt. Jag har inte träffat dem sedan jag lämnade landet den 8:e maj 2008. Ingen av dem återvände till skolan på höstterminen. Ben gick med i armén, tatuerade in marinkårens emblem på bröstet och drog till Afghanistan. Blev träffad av en handgranat och flugen till USA igen. Hans skrapade ihop en kappsäck pengar och beslöt sig för att upptäcka Europa. Själv.

Jag tycker det är så beundransvärt. Att på egen hand kasta sig ut i världen, fullt övertygad om att omgivningen kommer ta emot dig med öppna armar och att resten per automatik ordnar sig. Men så är Hans också en av de mest sociala varelser jag någonsin träffat. Det var faktiskt han som bjöd ut mig på min första dejt i Västlandet..

I övrigt kommer jag alltid att förknippa dessa herrar med granatäpplen & franska filmer. Minnesvärda kvällar värda att tänka tillbaka på och le åt någon gång ibland.

Nu har solen frigjort sig från molntäcket och jag tänkte passa på att lapa lite mer sol innan sammanslutningen hos Jacob ikväll. Puss förresten, till Snäckan för finaste kvällen igår. Allt mitt bästa till Dig, alltid!