ikilledtheartist

Inlagda (och bortglömda) namn jag förundras över:

- Aposteln
- Champagne
- SVARA INTE!!!


Min telefonbok öppnar minst sagt upp för frågor..

Från stendöd till lyrisk.

Jag gillar det.

Lika mycket som jag gillar pretentiösitet.

Hähä. Illojalt att länka till en gammal blogg. Nåja, den gärningen är trots allt samtidens sätt att visa uppskattning, och det borde jag väl göra. Har trots allt blivit lovad livespelningar i mitt vardagsrum 2 ggr/månaden. Kanske ska kräva fler..?

Uh, vilken konsertabstinens jag har!

Återgår jag till tentan kanske jag hinner med Markus imorgon. Det vore trevligt. Vi gör så.

Det kom en tentamen i vägen. Musikupplysningsprojektet fortsätter nästkommande vecka.

Tills dess ska jag skriva konstvetenskapliga teorier tills fingarna blöder, parallellt med uppdrag "styr upp TCIM".
Jag tackar ödmjukast för det ärendet. Fina, fina, fina du. Jag tänker inte tillåta en talang gå till spillo.

Hur skulle man kunna tala om Sveriges musikliv utan att nämna herr Stenemo?

Just precis.

Det går ju bara inte för sig. Den substantiella frågan blir istället vilken av alla hans produktioner man ska välja att exponera här bland de krönta.. det finns ju ett gäng alster att välja mellan så att säga. Trots alla fantastiska verk fick huvudbandet The Mo dock aldrig något egentligt erkännande och jag minns hur jag släppte en eller två- eller tre- tårar när den sista spelningen var gången på Peace & Love 2005.


Vi tar en personlig favorit: The Mo- Monaco

What happened to all the great swedish bands?

Den frågan ställer jag mig denna måndag, och påbörjar därmed en hedringsvecka för att uppmärksamma musiksveriges stormaktstid- den period då man redan innan radion hade spelat låtan med ett nytt svenskt band, visste att det skulle ljuda fantastiskt.


Först ut är Niccokick med "Turn 27"