Tro, hopp och kärlek.

Ni vet de där tillfällena då man stöter på människor som liksom lämnar avtryck? Som inspirerar och får en att tänka till. Att vilja förändra, göra något lite, lite till. 

Eldsjälar som färgar av sig.

Man vill att uppenbarelsen ska stanna, sitta där för alltid. Att orden ska tatueras fast i bakhuvudet och ständigt finnas där som en påminnelse. Tyvärr stannar många visioner inte kvar längre än en inträdesstämpel efter en klubbkonsert.

Människan glömmer, återupptar gamla misstag och går vidare.

Med den vetskapen ska jag anstränga mig extra hårt för att inte glömma vad jag upplevde idag. Sann tro, hopp och kärlek.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0