Never would we be strangers.

Från stendöd till lyrisk.

Jag gillar det.

Lika mycket som jag gillar pretentiösitet.

Hähä. Illojalt att länka till en gammal blogg. Nåja, den gärningen är trots allt samtidens sätt att visa uppskattning, och det borde jag väl göra. Har trots allt blivit lovad livespelningar i mitt vardagsrum 2 ggr/månaden. Kanske ska kräva fler..?

Uh, vilken konsertabstinens jag har!

Återgår jag till tentan kanske jag hinner med Markus imorgon. Det vore trevligt. Vi gör så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0