ikilledtheartist

Starting off the day with a blueberry smoothie

Ni vet de där tillfällena då man stöter på människor som liksom lämnar avtryck? Som inspirerar och får en att tänka till. Att vilja förändra, göra något lite, lite till. 

Eldsjälar som färgar av sig.

Man vill att uppenbarelsen ska stanna, sitta där för alltid. Att orden ska tatueras fast i bakhuvudet och ständigt finnas där som en påminnelse. Tyvärr stannar många visioner inte kvar längre än en inträdesstämpel efter en klubbkonsert.

Människan glömmer, återupptar gamla misstag och går vidare.

Med den vetskapen ska jag anstränga mig extra hårt för att inte glömma vad jag upplevde idag. Sann tro, hopp och kärlek.

Den 11:e mars medverkar C.Aarmé på P3 Live. Det är en spelning från Radiohuset i Göteborg för knappt två månader sedan som sänds.

Roligt, tycker jag.

Ännu roligare har jag åt att kolla tillbaka i arkivet för Peace & Love 2006. Det är ingen som kan förstå hur mycket förnedrande bilder jag har på det bandet. Hahaha. Allra minst de själva. Jag är inte tillräckligt hjärtlös för att ladda upp dem här, så istället bjudet jag på en gammal favorit med en fin Jessie, en fin Fia och.. ja.





En censurerad (?!) Golden Retriever

Det är något bitterljuvt med förälskelser. Å ena sidan är det en svindlande känsla att ha tappat all kontroll av förnuft & sans. Frihetskänslan kan vara överväldigande. Å andra sidan är man heller aldrig så fast som när känslorna tar överhanden och drar en mot ovissa trakter.

Fenomenet kan med lätthet appliceras på musik.

Själv har jag bara upplevt ett fåtal förälskelser genom åren. Ark var en, Mando Diao en annan. Dungen och Johnossi platsar också i bröstfickan. Insikten har alltid varit omedelbar- första lyssningen ger tydliga vibbar om att en ny musikalisk stig är att uppenbara sig. Och det är bara att lyda och snällt följa med på resan.

Det var längesedan jag stötte på text & musik som hugger tag i själen, skakar om tillvaron och öppnar upp för en ny tid av möjligheter.

Sedan träffade jag Victor. Bitande kyla, ett öde Stockholm och en viss förargelse över en missad spelning på Debaser. Han stapplade fram i grå kappa och med en cigg i mungipan. En skånsktalande karaktär som bakom den svarta luggen dolde nyfikna ögon med siktet inställt på sökandet efter inspiration. "Skrivandet", nämnde han strax innan destinationen var nådd. "TCIM". Sedan var han slukad av natten.

Om jag redan då hade förstått.



"Stopped to analyze, started act and live the dream"